areweawesome

När jag var liten hade vi 50 liter (eller nått sånt) vatten som vi lagrade i ett akvarium. I vattnet simmade fiskar. Några neontetror kanske (som små blommor med fenor!), en ilsken svärdbärarhane och några guldfiskar.

De flesta fiskarna simmade runt växter, sniffade på stenar och vara allmänt fisk. Men inte Guldfiskarna. Guldfiskarna sprattlade med sina ineffektiva fenor och drev runt, utan mål och mening, ignorerade allt annat i akvariet och krockade med glaset med jämna mellanrum. Jag funderade på om de faktiskt såg världen på andra sidan glaset och funderade på den, om dom bara var uttråkade eller om deras hjärnor faktiskt var lika tomma som deras blickar.
Jag kom aldrig fram till någon definitiv slutsats, men jag lutar definitivt åt det senare.

När jag åkte till Stockholm i tisdags - vår kungliga hufvudstad - väcktes precis samma tankar till liv efter åratal av slummer. (Vi har inte haft guldfisk på länge.) I samma vagn som jag satt en ung tjej, kanske i 15-16-årsåldern, och hennes mamma.
Nu är ju jag i vanliga fall vansinnigt politiskt korrekt och absolut inte den som tar till generaliseringar (höhö), men det var verkligen en renrasig fjortis som satt i kupén. Den satt tyst i säkert 20 minuter, idisslande sitt  tuggummi. Till slut sa mamman, kanske besvärad av den onaturliga tystnaden, något om vad dom skulle göra när dom kom fram varvid fjortisen, uppenbarligen inte kompetent att föra en normal konvsersation, slutade tugga. Dess ögon tycktes under några sekunder vakna till liv under det kompakta lagret ögonskugga och stirrade upprört framför sig innan ett aggressivt ”meeeh orka!” pyser ut mellan dom glansiga glitterläpparna - som den sista luften ur en punkterad ballong - innan ögonen återgår till sitt stirrande, alltför uttråkade för att ens se döda ut, riktade ut genom tågfönstret.

 =   ?

Jag rös till lite och förfasade mig tyst över dagens ungdom som den cyniska människa jag är. 
Och så funderar jag på guldfisken, och fjortisen. Samma frågor.
Jag funderade på om den faktiskt såg världen på andra sidan glaset och funderade på den, om den bara var uttråkad eller om hjärnan faktiskt var lika tom som blicken.
Jag kom aldrig fram till någon definitiv slutsats den gången heller.

Slutord
Jag skulle vilja tacka mina fiskar och min familj för min underbara barndom. Jag vill även tacka SJ, syskon, samt en vän som någon dag senare upplyste mig om att det man har på ögonlocken kallas ögonskugga. Utan er hade denna blogg inte varit möjlig! Tack!

* * *


Det finns för övrigt en sak till jag inte förstår, och om en fjortis mot förmodan skulle orka läsa ända hit får den hemskt gärna hjälpa mig. Hela den här fjortisStilen, att försöka personifiera inre tomhet med hjälp av en osmaklig yta, vad vill  man uppnå? Hur vill man uppfattas?
Snygg? Söt? Cool? Rebellisk?
Snälla, hjälp. Jag förstår inte. 


/P

Hej bloggen. Jag känner mig lite halvt efter när jag ser hur många inlägg Nicolina har knåpat ihop. Men jag skyller på sjukdom. Har både haft feber, ont i halsen, vart snorig som satan och bara allmänt ur form. Så, hur har jag haft det? Rätt trevligt faktiskt, es knallt und geht.

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska rösta på till hösten också. Jag vet ju vilket håll jag lutar till, men sen finns det ju nackdelar med allt...Valet av parti är ju egentligen ganska lätt. Alla vet ju att högerpartierna äter spädbarn (samt, lite oväntat, låg bakom jordbävningen i Lissabon 1789), och att vänsterpartierna innerst inne vill sälja din själ till sovjetunionen och köpa toblerone för vinsten. Två alternativ återstår således. Det ena ger mig ilsket kliande allergiska utslag, så jag borde rösta på det andra.

Hah.
Vilken drygtråkig blogg det blev. Nästa gång kanske jag bättrar mig. Nu ska jag duscha och se på Family Guy. Inte samtidigt dock.

/P

Jag har blivit helt besatt av tanken att göra varma mackor. Jag tänkte skriva en blogg, men allt jag tänker på att de varma mackorna. Det positiva är att det finns värre saker att bli besatt av, onda andar m.m., vilket lär vara jobbigt. Det negativa är att jag inte kommer kunna skriva mer innan jag gjort några mackor. Ett problem är också att jag varken har mackor, en sån man värmer mackorna i eller pålägg.

Det slog mig för övrigt att jag alltid tyckt det har varit störigt med folk som skriver en blogg med enbart det ädla syftet att upplysa omvärlden om vad de tänker äta. På något vis måste jag blunda för det här inlägget i framtiden.
Det slog mig också att de som blivit besatta av onda andar (istället för varma mackor) förr i världen nog bara var psykotiska.

/P

Ich habe blogg. Das Probläm ist gross. Der Käse ist Nass.
Jag har lyssnat på ett tyskt band för mycket och för länge. Jag tror det är för att klockan är sen och jag försöker vända om dygnet. Platten gehört. Resultatet är att jag har blivit mycket konstig och tänker i små korta meningar på tyska. In deutsch, Deutsche Denk. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det, jag kan inte ens tyska. Liberal, kein Signal. Dock kombinerar jag det med studier. Multi-gut: Party und Studium. Nu lyssnar jag på en låt om EKG. Nyss lyssnade jag på en om Vitaminer. Det här bandet kan sannerligen konsten att skriva om ämnen som berör. Sachen das berören.

Det här bandet måste vara de i stort sett enda tyskar som insett att tyska är fruktansvärt roligt (sehr lustig) på det störda tyska sättet, och sedan utnyttjar det för att göra bra musik. Genialisch. Jag önskar nästan att jag bodde i korridoren igen där vår korridorstysk vad himla rolig. schnell zurück zu uns! Hallo bitte Freund skulle jag säga, was wollen sie trinken? Och han skulle titta konstigt på mig som bara han kan göra, lite besviket som om jag skändat såväl hans land, språk som gammelfarmor på en och samma gång. De är ett känsligt folk, mit ein lustiges språk! Supergut. Jag inser att det inte blir någon bra blogg av att lyssna på tyska band. Achtung ein Katastrof.
En väg ur det hela kan vara att lyssna på deras engelska låtar. Ich muss citeiren:

”I’m the operator with my pocket calculator.
By pressing down a special key, it plays a little melody”

Sådant måste man älska. Liebe.

/P

Hej, här sitter jag och skriver en blogg(fuult namn fortfarande, här sitter jag och tafsar på tangenterna!)
Man skulle kunna tro att jag hade slutat med sånt, men det har jag inte, jag har bara spelat svåråtkomlig. (Tror iochförsig att den taktiken fungerar bättre i flörtsammanhang än här där effekten snarast blir fallande tittarsiffror. (Jag får tänka över möjligheten att ta till samma knep som de gör på teve för att bättre på tittarsiffrorna – mera naket!))
Det var en lång parentes där, nyss. Men jag är inte den som drar mig för långa parenteser. Man är ju modig. Litterärt civilkurage liksom.

Sanningen bakom att jag bloggar nu är nog iofs snarare att jag har en massa andra saker jag Verkligen Borde Göra, måste göra, och då blir det förstås så mycket mer lockande att göra något annat som är lite mindre jobbigt (städa, diska, eller för all del blogga) istället. Denna uråldriga psykologiska mekanism som evolutionen nog sållat fram redan på den tiden vi var mollusker (eller trilobiter) eller så. Den är bra. Annars hade mänskligheten nog aldrig städat.

VBG-aktiviteten (Verkligen Borde Göra, som sagt) är att bestämma mig för att ta tag i packningen, då jag har en hel garderob med kläder som ska hemmåt innan sommaren. Det är svårt, och istället har jag alltså duschat, städat, spelat ett 15 år gammalt datorspel och snart även bloggat. (Prioriteringsmässigt civilkurage.)

Sehr schwer och jag känner mig Inte inspirerad. Jag har även för mycket seghet i hjärnan för att komma på några ideér om hur packningen ska gå till.
Kanske borde jag forska på den där grejen att man glatt börjar städa och göra tråkiga saker när man har något ännu jobbigare man måste göra, nu när jag inte har nått att göra. Jag kan kalla den för piaeffekten, bli forskarkändis, odla långt skägg och bli proffessor.

Nu ska jag nog damma under sängen. En VBG-aktivitet i allra högsta grad.

Hejsvej

/P

Veckans citat;
"Jag blir fan bisexuell när jag ser henne, kommer ut ur garderoben direkt!"

Veckans modehändelse;
Självklart jag själv och Nicolina i extremt somriga klänningar på HG igår.
Annars gillar jag hypernörden som går runt med en vagn i C-huset. Han med stora glasögon, för korta jeans (självklart blir dom för korta när du drar upp dom till armhålorna?), ful skjorta och dålig hållning. Eureka!

Veckans otäcking;
Vår handledare. (Hoppas han läser här och förstår att vi tycker han är en smula obehaglig).

Veckans Hallelujah-moment;
Musiken på HG igår. Kan fan inte ha varit bättre. Som Nicolina sa; "Jag vill bara ta hem de som spelar musiken och ha dom på en hylla" eller nått i den stilen. Skulle vara fantastiskt.

Veckans stjärna;
Nicolina. Tänk va, hon är med mig i vått och torrt på den här galna idén jag har om att inte äta socker och träna som ett as hela veckan.

Veckans vill-ha;
Zebrastövlar. Såg någon som hade det och det var fränt.

Det var allt för idag(och jag fick inte in ett enda "awesome". Gu va awesome av mig.)

/P

 
Matdags, och lite klorin.

I was lost and, I'm still lost but,I feel so much better...

/N