areweawesome

Enligt uppgifter i word har vi skrivit 55 sidor. Eller 17 345 ord. Eller 109 871 tecken.
Det känns mycket just nu. Och det blir mycket att läsa igenom. Igen. Och igen. Och igen.
Just nu känns det som att filtret har kommit tillbaka. Det filter som effektivt rensar bort den kunskap som vi egenligen borde ha nu.

Jag har insett att i själva verket är alltihop eksem, något som hudläkarna tyvärr inte förstått ännu. Jag funderar på om jag ska informera dem, men jag tvivlar på att de är mottagliga. Läkare är ett lite trögt släkte på så vis. Allt ska tvunget bevisas. Vetenskapligt ska det vara och lång tid ska det ta. Jobbiga undersökningar hit och dit, istället för att bara tro på mig om jag säger ”ta’t lugnt hörni, skit i alla svåra namn, allt är ändå bara eksem”. Hela uppsatsen är eksem. Haha.

Hursomhelst så oroar vi oss för uppsatshelvetet. Vår handledare oroar sig förmodligen också. Stackarn.
Överlag oroar sig folk över mycket. För mycket.
Folk oroar sig över saker de inte kan påverka. Det blir ju ingen gladare över. Istället får dessa oroliga själar högt blodtryck, mer stresshormoner, sämre blodfettsbalans och i förlängningen en ökad risk för hjärtsjukdom. Detta är förmodligen inte något de oroar sig för, dock. Men jag har läst om att allt detta kan hända.
Förmodligen skulle de dock bli ännu oroligare om de visste, få ännu högre blodtryck, och vips är vi inne i en ond spiral. Sådant ska man inte tänka på för länge. Då vet man aldrig vad som kan hända. (Det låter för övrigt som ett bra skräckfilmsnamn. ”Den onda spiralen”. Blev filmen en succé skulle det förmodligen göras såväl en hollywood-remake (”The Evil Spiral”) som en taskig uppföljare ”Den onda spiralen 2 – Spiralens återkomst”. Jaja...)

Folk oroar sig över saker de kan påverka också, istället för påverka dem. Det är inte så smart. Påverka är ju skitbra. Det är påverkan som gäller om man vill komma någonstans här i livet. Det heta tipset kan både Dr Phil och Oprah köra upp både här och där.

Jag är sugen på att påverka, känner jag.
Nu påverkade jag en kopp som stod på skrivbordet. Jag påverkade den så att den välte. Inte för att jag oroade mig över att den stod upp, men jag påverkade  i alla fall. Genom petning. Jag gjorde skillnad, kan jag intala mig. I made a difference.

Det här med att påverka... Man påverkar ju ständigt. Det blir nästan för mycket, kan man tycka. Varje situation är ett val, och vad man än väljer påverkar man på något vis. Nu närmar vi oss Sartres existentialism här.
Den gillar jag inte. (Man blir inte en bra filosof bara för att man är fransman och skriver böcker, skulle jag vilja säga till honom. Din etik är slapp, skulle jag fortsätta, men sen skulle jag nog inte gå längre i min rädsla för att göra honom ledsen.) Så jag ska skriva om något annat. Eller nej, det ska jag inte alls. Det här har ju blivit rätt långt, och för att folk ska orka läsa klart är det nog dags att sluta nu. Dessutom har jag blivit sådär sugen på att påverka igen.

Hejs svejs. / P

Ps. Just nu känns det som att alla 109 871 tecknena på uppsatsen ser precis likadana ut...Ds.