areweawesome

Politik borde handla om tre saker.
1. Formulera en vision
2. Beskriv vägen dit
3. Följ planen, men anpassa den till verkligheten

Låt oss börja med visionen. Freddie-boy är för Rättvisa. Tjo. Problemet är bara att tant Mona och Hägglund och alla andra partiledare också är det. Sju riksdagspartierna erbjuder sju bättre samhällen, (vilken generositet!), men eftersom alla tror att väljarna är lite för dumma för att orka lyssna på resonemang om idéerna bakom politiken så brer dom på med sliskiga löften och tappar bort ideologin längs vägen. Och partierna som tävlar om att trolla fram förslag som både gynnar Din Plånbok och sätter sprätt på tillväxten på bästa sätt, utan någon större tanke på varför, känns inte helt tillfredställande. 

 ”Oj, hur ska jag rösta då!?”, piper jag förvirrat och skyndar till vetenskapen efter svar på hur samhället borde se ut. Och vilken tur jag har, det finns nämligen några intressanta socioekonomiska studier att kika på.

- En säger att lycko-nivån hos invånarna i ett samhälle stiger i samma takt med den ekonomiska standarden fram till ungefär 1950-talsnivå, sen upphör sambandet. Ytterligare ekonomisk tillväxt tillför alltså inte större lycka.

- En annan studie handlar om klyftorna i ett samhälle. Den säger att själva klyftorna i sig ger upphov till minskad livskvalitet hos dom som har det sämre. Om dom ”fattiga” har 150$ eller 1500$ att leva på i månaden gör i det här sammanhanget ingen skillnad så länge dom ”rika” har flera gånger högre inkomster. (Att tillräckligt stora klyftor också ger en ökad brottslighet och minskad känsla av trygghet för dom som har det bättre ställt är förstås inte helt ointressant i sammanhanget.) Även om klyftor i sig kan vara en drivkraft för utbildning ska dom med andra ord inte vara alltför stora.

Även folkhälsovetenskapen kan kasta lite ljus på frågan hur samhället bör se ut, en tredje studie säger nämligen att folk med ett stort socialt nätverk har bättre möjlighet att klara av personliga kriser, är lyckligare och faktiskt även friskare medicinskt sett.

Pia rabblar en massa undersökningar, men vart leder då detta?
Jo:
Studierna, sammantaget med mina überkloka åsikter, säger mig att man borde föra en politik som gör människor lyckligare, vilket på sikt betyder att sluta sträva efter ökad (materiell) tillväxt som enda mål eftersom det inte ger någon ökad lycka för befolkningen. Istället borde man satsa på att minska sociala problem: kvinno- och barnmisshandel, social isolering och vardagsstress. På global nivå borde man förstås snarare ge sig på svält- och fattigdomsproblem eftersom stora delar av världen utanför Europa ännu inte haft turen att komma upp till den materiella standard som västvärlden uppnådde på 50-talet.

Miljöproblemen måste också börja tas på allvar, både i Sverige och resten av världen. I alla fall om man tycker det vore skoj om klimatet inte pajar ihop helt om några decennier. Det tycker Pia, som är väldigt klok just idag.

Alltså:

 
Pia for president!

 

Om dom, mot förmodan, inte har Pia-valsedlar där Du röstar: låt mig rekommendera Miljöpartiet. Lite muppiga är dom kanske, men absolut att föredra framför stagnerade sossar, populistiska vänsterpartister och en skenhuman ”Allians”.

(PS. Nu förstår ju jag också att alla knappast kan bli små harmoniska buddhister som med glatt leende springer omkring och odlar ekologiska päron. Men det är någonting att sträva mot i alla fall.
Jag menar inte heller att man ska avskaffa marknadsekonomin. Tvärt om - med viss styrning funkar den bra för att tillgodose folks behov. Men en nyliberal världsordning med en oreglerad marknadsekonomi och med fina ord om Frihet luktar faktiskt lite lurt. Frihet är bara ett tomt ord om man mår för dåligt eller är för fattig för att ha några reella möjligheter att förverkliga sina drömmar. DS)

/P