areweawesome

Låt oss börja med visionen. Freddie-boy är för Rättvisa. Tjo. Problemet är bara att tant Mona och Hägglund och alla andra partiledare också är det. Sju riksdagspartierna erbjuder sju bättre samhällen, (vilken generositet!), men eftersom alla tror att väljarna är lite för dumma för att orka lyssna på resonemang om idéerna bakom politiken så brer dom på med sliskiga löften och tappar bort ideologin längs vägen. Och partierna som tävlar om att trolla fram förslag som både gynnar Din Plånbok och sätter sprätt på tillväxten på bästa sätt, utan någon större tanke på varför, känns inte helt tillfredställande. 

 ”Oj, hur ska jag rösta då!?”, piper jag förvirrat och skyndar till vetenskapen efter svar på hur samhället borde se ut. Och vilken tur jag har, det finns nämligen några intressanta socioekonomiska studier att kika på.

- En säger att lycko-nivån hos invånarna i ett samhälle stiger i samma takt med den ekonomiska standarden fram till ungefär 1950-talsnivå, sen upphör sambandet. Ytterligare ekonomisk tillväxt tillför alltså inte större lycka.

- En annan studie handlar om klyftorna i ett samhälle. Den säger att själva klyftorna i sig ger upphov till minskad livskvalitet hos dom som har det sämre. Om dom ”fattiga” har 150$ eller 1500$ att leva på i månaden gör i det här sammanhanget ingen skillnad så länge dom ”rika” har flera gånger högre inkomster. (Att tillräckligt stora klyftor också ger en ökad brottslighet och minskad känsla av trygghet för dom som har det bättre ställt är förstås inte helt ointressant i sammanhanget.) Även om klyftor i sig kan vara en drivkraft för utbildning ska dom med andra ord inte vara alltför stora.

Även folkhälsovetenskapen kan kasta lite ljus på frågan hur samhället bör se ut, en tredje studie säger nämligen att folk med ett stort socialt nätverk har bättre möjlighet att klara av personliga kriser, är lyckligare och faktiskt även friskare medicinskt sett.

Pia rabblar en massa undersökningar, men vart leder då detta?
Jo:
Studierna, sammantaget med mina überkloka åsikter, säger mig att man borde föra en politik som gör människor lyckligare, vilket på sikt betyder att sluta sträva efter ökad (materiell) tillväxt som enda mål eftersom det inte ger någon ökad lycka för befolkningen. Istället borde man satsa på att minska sociala problem: kvinno- och barnmisshandel, social isolering och vardagsstress. På global nivå borde man förstås snarare ge sig på svält- och fattigdomsproblem eftersom stora delar av världen utanför Europa ännu inte haft turen att komma upp till den materiella standard som västvärlden uppnådde på 50-talet.

Miljöproblemen måste också börja tas på allvar, både i Sverige och resten av världen. I alla fall om man tycker det vore skoj om klimatet inte pajar ihop helt om några decennier. Det tycker Pia, som är väldigt klok just idag.

Alltså:

 
Pia for president!

Om dom, mot förmodan, inte har Pia-valsedlar där Du röstar: låt mig rekommendera Miljöpartiet. Lite muppiga är dom kanske, men absolut att föredra framför stagnerade sossar, populistiska vänsterpartister och en skenhuman ”Allians”.

(PS. Nu förstår ju jag också att alla knappast kan bli små harmoniska buddhister som med glatt leende springer omkring och odlar ekologiska päron. Men det är någonting att sträva mot i alla fall.
Jag menar inte heller att man ska avskaffa marknadsekonomin. Tvärt om - med viss styrning funkar den bra för att tillgodose folks behov. Men en nyliberal världsordning med en oreglerad marknadsekonomi och med fina ord om Frihet luktar faktiskt lite lurt. Frihet är bara ett tomt ord om man mår för dåligt eller är för fattig för att ha några reella möjligheter att förverkliga sina drömmar. DS)

/P

Nyss tänkte jag på molekyler. Jag kan inte komma på något som är så litet och som det finns så mycket av som molekyler. Sjukt många molekyler. Ser man det så var det rätt duktigt av mig att tänka på dem alla samtidigt. Min hjärna har en stor arbetskapacitet.
Nu kom den på att det faktiskt finns saker som det finns fler av och som är mindre än molekyler. Det var "atomerna" den kom att tänka på. Men jag gillar dem ändå inte på samma sätt som molekylerna. Jag gillar själva ordet molekyl. Jag skriver det med stora bokstäver, MOLEKYL. Jag tror inte alla har förstått riktigt hur roligt och bra det är, men jag försöker sprida den informationen.

Jag tänker på att jag består av molekyler, jättemånga samarbetande molekyler, och att Kate Moss, som är mager, inte består av alls lika många molekyler. (Själv tror jag att Kate skulle må bra av några till.) Alla mina kroppsdelar är bara molekyler. Armen, t.ex.. Molekylarmen.

Det här med att jag bara består av molekyler är en tanke jag gillar, den får mig att känna att jag trots allt inte riktigt är jag, eller inte min kropp i alla fall, för jag känner mig inte riktigt besläktad med molekylerna även om jag gillar dem. Fast ändå så böjer sig förnufts-molekylerna i min hjärna för tanken att jag faktiskt består av molekyler. Jag känner mig inte som molekyler, men jag tror att jag är molekyler. Det blir en spännande liten konflikt. Jag låg och tänkte på den när jag låg i min varma säng, sedan steg jag upp. Molekylklumpen satte sig framför datorn. Sen bloggade molekylerna, en liten hyllning till sig själva.

Jag försöker hitta en lösning på konflikten. Intalar mig att jag säkert har en själ också (minst en, men gärna flera), fast lyckas inte helt övertyga mig själv. Jag, som är så klok, velar själv fram och tillbaka i frågan, så svår är den. Det är inte det att jag tror mig ha sålt den, men jag är lite tveksam till om det finns några själar över huvud taget. Det beror på vad man menar med själ, tänker jag sedan. 
Visst finns det saker som existerar utan att existera rent fysisk, som inte består av små härliga molekyler. Då tänker jag alltså inte på spöken, utan på andra saker. Fakta till exempel. Och matematik! Som det faktum att 1+1 blir 2, eller varför inte det faktum att jag åt brieost igår, existerar ju i någon mening, men knappast i form av molekyler. (Jag är skadad, jag har läst filosofi.) Brieost-ätar-faktumet har alltså inget med matte att göra, men inte med molekyler heller, vilket var poängen. Det är sanningar, eller idéer, som liksom bara svävar omkring, utan molekylernas hjälp.
Jag tänker att min kära själ kanske existerar på samma sätt. Lite som en tanke. En långvarig och besvärlig tanke – kronisk ur mitt perspektiv – men ändå. Och precis som att 1+1 är 2 även om det inte finns någon som vet om det (t.ex. om mänskligheten hux flux skulle dö ut), skulle min själ finnas kvar även om jag (mina kära molekyler) försvann.
Jag känner mig inte helt nöjd med den tanken.
Jag känner hur flummigt det blir.
Jag vill inte ha en flummig själ. Jag vill ha mat. Mina molekyler är hungriga. Nu ska de få molekylmat. (Molekylmackor, typ.)

Paris Hilton - består också av molekyler (kändismolekyler), men saknar med största sannolikhet själ.

/P

Vi börjar med relativitetsteorin, den gillar jag.
Den säger saker som att endast ljushastigheten är oberoende av sina betraktare, och att både tid, avstånd och massa kan påverkas av hastighet. Och av varandra. Ja, det är något sjukt kladdigt det där. Därför är det tur att ni har mig som kan reda ut det. Jag har tänkt noga och kommit fram till några bra slutsatser man kan gotta sig åt.

Relativitetsteorin säger att tiden går långsammare när man rör sig fort. Rör man sig jättefort, nära ljushastigheten, står den faktiskt nästan stilla. Man kan visa det med ett fint tanke-exempel, men det orkar jag rakt inte dra. (Det gör sig nog inte i bloggform heller.) Jag hoppar till slutsatserna direkt.
Jag har nämligen kommit fram till att borde innebära att om man joggar (iaf om man joggar fort) så åldras man långsammare än någon som inte joggar. Det var revolutionerande när jag förstod det. Kanske har folk alltid vetat sånt här? Kanske är det därför de, till skillnad från mig, joggar.

Om man däremot har tråkigt, och därmed vill att tiden ska gå så fort som möjligt tills något roligt händer, bör man alltså sitta absolut stilla eftersom tiden går snabbast då.
Det är också så att tiden påverkas av gravitationsfält. Tiden går långsammare nära starka gravitationsfält och snabbare långt från dem. Jordens gravitationsfält är starkare ju närmare jordytan man är, så vill man att tiden ska gå fort ska man alltså inte bara sitta stilla – man ska sitta stilla på vinden, eller kanske högt uppe i ett träd, som en apa. Det måste ju också innebära att man lever kortare om man bor högre upp i ett hus (vilket inte bådar gott för mig).

/P

När jag var liten hade vi 50 liter (eller nått sånt) vatten som vi lagrade i ett akvarium. I vattnet simmade fiskar. Några neontetror kanske (som små blommor med fenor!), en ilsken svärdbärarhane och några guldfiskar.

De flesta fiskarna simmade runt växter, sniffade på stenar och vara allmänt fisk. Men inte Guldfiskarna. Guldfiskarna sprattlade med sina ineffektiva fenor och drev runt, utan mål och mening, ignorerade allt annat i akvariet och krockade med glaset med jämna mellanrum. Jag funderade på om de faktiskt såg världen på andra sidan glaset och funderade på den, om dom bara var uttråkade eller om deras hjärnor faktiskt var lika tomma som deras blickar.
Jag kom aldrig fram till någon definitiv slutsats, men jag lutar definitivt åt det senare.

När jag åkte till Stockholm i tisdags - vår kungliga hufvudstad - väcktes precis samma tankar till liv efter åratal av slummer. (Vi har inte haft guldfisk på länge.) I samma vagn som jag satt en ung tjej, kanske i 15-16-årsåldern, och hennes mamma.
Nu är ju jag i vanliga fall vansinnigt politiskt korrekt och absolut inte den som tar till generaliseringar (höhö), men det var verkligen en renrasig fjortis som satt i kupén. Den satt tyst i säkert 20 minuter, idisslande sitt  tuggummi. Till slut sa mamman, kanske besvärad av den onaturliga tystnaden, något om vad dom skulle göra när dom kom fram varvid fjortisen, uppenbarligen inte kompetent att föra en normal konvsersation, slutade tugga. Dess ögon tycktes under några sekunder vakna till liv under det kompakta lagret ögonskugga och stirrade upprört framför sig innan ett aggressivt ”meeeh orka!” pyser ut mellan dom glansiga glitterläpparna - som den sista luften ur en punkterad ballong - innan ögonen återgår till sitt stirrande, alltför uttråkade för att ens se döda ut, riktade ut genom tågfönstret.

 =   ?

Jag rös till lite och förfasade mig tyst över dagens ungdom som den cyniska människa jag är. 
Och så funderar jag på guldfisken, och fjortisen. Samma frågor.
Jag funderade på om den faktiskt såg världen på andra sidan glaset och funderade på den, om den bara var uttråkad eller om hjärnan faktiskt var lika tom som blicken.
Jag kom aldrig fram till någon definitiv slutsats den gången heller.

Slutord
Jag skulle vilja tacka mina fiskar och min familj för min underbara barndom. Jag vill även tacka SJ, syskon, samt en vän som någon dag senare upplyste mig om att det man har på ögonlocken kallas ögonskugga. Utan er hade denna blogg inte varit möjlig! Tack!

* * *


Det finns för övrigt en sak till jag inte förstår, och om en fjortis mot förmodan skulle orka läsa ända hit får den hemskt gärna hjälpa mig. Hela den här fjortisStilen, att försöka personifiera inre tomhet med hjälp av en osmaklig yta, vad vill  man uppnå? Hur vill man uppfattas?
Snygg? Söt? Cool? Rebellisk?
Snälla, hjälp. Jag förstår inte. 


/P

Hej bloggen. Jag känner mig lite halvt efter när jag ser hur många inlägg Nicolina har knåpat ihop. Men jag skyller på sjukdom. Har både haft feber, ont i halsen, vart snorig som satan och bara allmänt ur form. Så, hur har jag haft det? Rätt trevligt faktiskt, es knallt und geht.

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska rösta på till hösten också. Jag vet ju vilket håll jag lutar till, men sen finns det ju nackdelar med allt...Valet av parti är ju egentligen ganska lätt. Alla vet ju att högerpartierna äter spädbarn (samt, lite oväntat, låg bakom jordbävningen i Lissabon 1789), och att vänsterpartierna innerst inne vill sälja din själ till sovjetunionen och köpa toblerone för vinsten. Två alternativ återstår således. Det ena ger mig ilsket kliande allergiska utslag, så jag borde rösta på det andra.

Hah.
Vilken drygtråkig blogg det blev. Nästa gång kanske jag bättrar mig. Nu ska jag duscha och se på Family Guy. Inte samtidigt dock.

/P